Idag tänkte jag berätta lite runt "dumburken", alltså TV:n.
Visserligen, jag har aldrig varit något för TV. Men, den förnöjer väl ändå ibland. Eller hur?
Det som retar mig just nu är alla gamla reaktionära gubbar som tycker att det där med digital-TV är skräp. Dessutom blir man tvungen att investera i en ny "hårdvara"...
För dom som var med redan på 50-talet minns nog samma vända när Sveriges Radio gick över till UKV-bandet (FM). Alla gamla radioapparater blev omoderna i ett nafs.
Men, då, på 50-talens mitt, kunde man komplettera sin gamla radio och radiogrammofon med en box, så kallade UKV-tillsats... Så tvånget med att köpa nya prylar har funnits länge.
Vem minns inte TV2-tillsatsen en del TV-apparater behövde i slutet av 1960-talet?
Nog om detta. Sedan jag intresserat mig för nostalgiprylar (ganska färskt intresse), har jag gång på gång fått omvärdera mina kunskaper om "förr".
Jag trodde i min enfald att TV:n var en 40-talsuppfinning som kom till Sverige 1956...
Att den uppfanns på 20-talet och var utbredd långt tidigare än 40-talet chockar mig lite...
Hade det inte varit för andra världskriget så hade nog hela världsutveckling idag legat ytterligare 10 år före.
Jag vill gärna visa lite bilder på TV-apparater från Berlin-mässan 1935 (Berlin hade lokal-TV på den tiden). Är dom inte snygga?:
Jag har länge letat efter en 50-tals-TV till vårt nostalgirum. Problemet är att hitta någon fungerande och framförallt snygg modell. Men, den som söker han finner...
