Musik. Ljuv musik. Uppfriskande och medryckande musik. Ja, musik måste man som människa bara ha. Det är en av människans största innovationer.
Musiken, mer än någonting annat, har förbrödrat världen. Det tycker iallafall jag...
Mitt intresse för musik började ganska tidigt. Det fanns ju förstås radio i vårt hem, men även äldre syskon som på något vis introducerade musik i mitt liv.
Min storebror pratade ofta om någon snubbe som hette Jimi Hendrix. Och en kvinna som hette Janis Joplin. Visserligen, två knarkande och missförstådda artister som hade allt...
Vi bodde i ett barn och ungdomstätt område. Man hade musiken och snacken om alla olika artister runt omkring sig.
Jag började tidigt köpa musiktidningar. Dom hette Tiffany, Zoom och Zip (har jag för mig).
En dag i 10-11-årsåldern skulle jag bli lika hipp som en del andra äldre musikälskare. Jag började dekorera mitt rum med idolbilder.
Normala människor nålar upp bilderna, eller kanske lite häftmassa. men jag ville göra ett varaktigt jobb med mina väggar.
Jag KLISTRADE upp mina bilder på väggen och i TAKET med Karlssons Klister (man var ju ingen åsna...)!
Mina föräldrar, med sammanlagt sex mer eller mindre påhittiga barn, blev ju lite upprörda. Men, va´fan, låt grabben njuta medans han är ung... Obegripligt för mig senare i livet...
Tyvärr, eftersom vi var ganska fattiga, så fotograferades det ganska sparsamt. Önskade jag hade lite fler bilder på min barndom.
Jag vill gärna visa en suddig bild på mitt rum 1973:
Det som hänt mig, sedan jag blivit äldre och klokare, är att jag upptäckt att det fanns en tid FÖRE 1972... Alltså, rent musikaliskt.
När jag var yngre fnös jag åt jazz folkmusik och framförallt svenska artister som Povel Ramel, Charlie Norman och Karl Gerhard...
Hmmm... Jag är knappast ensam om detta beteende. Jag önskar faktiskt att jag hade upptäckt annat än pop, rock och independencemusik (The Smiths-The Cure-Joy Division-New Order mm.mm.) tidigare i mitt liv. Visst svänger det om både Metal och Hardcore, men det finns, och fanns förr, så mycket mycket bra musik!
I mitt nya intresse som radio och grammofonsamlare har jag dessutom upptäckt hur bra gamla stenkakor låter på en bra grammofon från 50-talet med ny nål! Då med kristallpickup. Inte den gamla sortens engångsnålar.
De flesta, inklusive mig själv, har nog en ganska vag uppfattning om stenkakor och dess kvalitéer. Skivorna i sig är ju naturligtvis sköra, men min och mångas uppfattning om stenkakor härrör ju från tratt och rese/vevgrammofoner...
Grammofoner fascinerar mig väldigt mycket. Jag vill gärna visa lite bilder på min käraste grammofon just nu. En engelsk Garrard (RC6) från 1935.
Att den är i ett nästan perfekt skick (och fungerar) är ju ganska otroligt med tanke på att det är en grammofon för nätanslutning och den har automatisk skivväxlare för upp till åtta stenkakor (både 10 som 12 tums)! Den har ju faktiskt mer än 70 år på nacken...
Till ovanstående grammofon används sk. stålnålar av engångs eller flergångstyp.
Här är en liten bild på hur nålaskar kunde se ut på 1920-30-40-talet:
Min mission just nu är att fixa fler bra stenkakor med dåtidens giganter. Tillgången på stenkakor har ju varit ganska stort tidigare, men nu verkar det som om tillgången är begränsad.
Vet någon vänlig själ var man hittar bra exemplar av amerikansk jazz/blues och svenska artister som Povel, Karl Gerhard, Owe Thörnqvist, Arne Lamberth mm...?
