söndag, mars 12, 2006

1975 - en gång i tiden...

Året är 1975. Jag sitter på mitt rum och läser. Säkert Aftonbladet, för vi var ju en arbetarfamilj...
På någon sorts hemmabyggd hylla (säker på att den var lilamålad) står min första riktiga nostalgiradio. Den heter AGA och är någonting som farsan fixat. Den är ju hur cool som helst. Redan då, 1975, var radion 17 år gammal. Trots det dundrade den högt och basigt jämfört med kompisars enkla fjuttradioapparater.
Detta var en okomplicerad tid kan tyckas. En tid i min barndom när jag fortfarande trodde allt skulle bli bättre när man blev vuxen...
Blev jag då vuxen? Nja. Jag kan fortfarande känna känslan av barndomen där i mitt rum, 1975. Vi var ju ganska fattiga. Hade inga fräna kapitalvaror att skryta med. Men radion, AGA:n, var jag ensam om. Åtminstone bland proletärbarnen i kvarteret.
Man visste ju inte så mycket vad som fanns ute i den stora vida världen. Jag hade inga stora krav på livet då, 1975.
Jag älskade många radioprogram och musiken som fanns där. TV var inget för mig. Radion, där fanns den spännande musiken och de spännande människorna som hade någonting att säga mig.
10-i-topp och kvällstoppen var två program som jag ofta spelade in. Först på farsans gamla Tandbergare (rullband), sedan på en ganska enkel kassettbandspelare morsan (eller var det farmor?) gav mig.
Trots att jag bara var tolv år hade jag fått ett par platåstövlar av morsan. Platåskor var ju riktigt hett 1975. ALLA artister med självaktning hade platåskor - både ABBA som KISS...
Som sagt, en tid som jag ibland saknar trots att vi då inom familjen saknade mycket...



AGA-radion försvann ur mitt liv när jag flyttade hemifrån. Inte saknad då. Då var det datorer som gällde. Året var 1983 och militärtjänstgöringen var avklarad.
Jag har i många år tänkt på den där AGA-radion. Helt plösligt blev jag bönhörd!
På en loppis i en närkommun en kall lördag förmiddag möttes vi igen... Radion var ju inte precis den som under 70-talet givit mig så mycket glädje, utan en annan av exakt samma modell.
150 kronor (ett kap!) stod det på prislappen. Dammig och skitig, men full av potential.
Väl hemma med några timmars rengörning stod den ännu i mitt hem...
Enda som stör är två knappar som inte är hela (går att byta).

Två bilder på nya AGA:n från 1958: