torsdag, mars 30, 2006

Nu har vi burit ner 8056:an...

Hello musiclovers! I´m back...
Pust! Äntligen. Nu har jag blivit av med den stora otympliga radiogrammofonen (Grundig 8056) från mitt dator/kontorsrum...
Efter tre veckors rengöring, fixande, trixande och vaxande, har denna pjäs blivit toppensnygg!
Jag misströstade lite när jag första gången såg den i Östervåla (då var den dessutom helt död också). Skitig dammig och aningen mer repad än jag förstått av säljaren.
Men, nu har den fått en bra plats i källaren bland andra kompisar...
Detta rum skall så småningom bli ett riktigt nostalgirum (med allt det innefattar).
Om ni bara visste vilket fantastiskt ljud denna pjäs ståtar med!
Denna radiogrammofon är ju iallafall från 1955, men den pumpar på rejält med sin 3D-klang-teknologi på FM-bandet!
Detta är något som jag inte tidigare fattat. I min enfald (då jag var yngre), trodde jag att allt äldre än 1970-tal lät illa, utan bas och utan tryck...
Tänk så fel man kan ha! Intresset för gamla radio och grammofonprylar har verkligen förgyllt mitt liv! Hoppas fler kunde fatta detta. Önskade ibland att det skulle finnas någon trevlig samlarförening på orten (eller i någon närkommun).
Jag mottar gärna förslag på personer som kan tänkas vara intresserad av en radiosamlarklubb?
Nu vill jag visa lite bilder på Grundig 8056W-3D Klang (1955):




Med sina 72 kilo i matchvikt och rätt så stora proportioner (120x89x47 cm.) blev den jobbig att få ner för den branta trappan till källaren. Men men, allt går med lite vilja...
Nu närmar sig klockan midnatt och jag känner att det är dags att förbereda sig för veckans sista arbetsdag... Bye!

söndag, mars 26, 2006

Dåligt samvete...

Hmmm...
Jag skrev i mitt första dagboksinlägg att jag hoppades att jag inte skulle tröttna inom 14 dagar som alla andra bloggare...
Nej, så är inte fallet, även om jag till synes här på bloggen legat på latsidan...
Men, tiden räcker inte riktigt till ibland. Så har den senaste veckan fortskridit.
Idag har vi haft besök hela dagen av en annan radiosamlare (av äldre årsmodell) som bor i utkanten av kommunen. Tillsammans med hans fru har vi haft en ganska trevlig söndag med diverse provkörningar och diskussioner runt en del apparater... Ja, ni andra samlare vet hur det kan vara, eller hur?
Jag har senaste veckan planerat andra blogg-inlägg. Känner nog mig lite för mycket pretentiös ibland...
Jag har lite funderingar runt ett inlägg om olika reklambilder. Hur är det med 50-60 år gamla radiobroschyrer, är dom fortfarande skyddade av upphovsrätt? Ett företag som Luxor och reklambyråer som för länge sedan gått bort, finns det fortfarande någon som skyddar dessa broschyrers kopieringsrätt?
Jag vill gärna visa min absoluta favorit bland reklambilder (underbart tecknad/målad).
Den säger allt om det tidiga Sverige på 1950-talet. Det unga kärleksparet som trånar i radiohandlarens skyltfönster och drömmer om en kombinerad möbel och musikmaskin; Luxor Magneta/Mignon (1952):

Spånar även på en blogg om trådinspelningsteknik, speciellt från företaget Luxor/Skantic.
Väl mött senare i veckan...

onsdag, mars 22, 2006

Många järn i elden...

Gäsp... Klockan är mycket, det är natten mot onsdag. Dags att blogga igen efter några dagars uppehåll...
Känner mig lite sliten just nu efter skadan i bäckenet. Har dessutom börjat jobba igen efter nästan två veckors vila.
Jag har hamnat i samma situation som många andra samlare; för MÅNGA samtida projekt som pockar på uppmärksamhet...
I mitt "datarum" står just nu en Grundig radiogrammofon (8056W/3D) från 1955) mitt på golvet. Den är STOR och tar mycket plats... Allt verkar fungera på denna, så när som på remmen till bandspelaren. Jag har påbörjat städningen invändigt (det blir en del smuts på 51 år...) och räknar med att påbörja uppsnyggningen utvändigt kommande helg.
Visst, det är otroligt skoj, men ibland känns det som att man har för många olika apparater i luften samtidigt. Jag skulle behöva fokusera mer... Det blir lite som att "det ligger över en" med arbeten...
Nu är det ju en hobby, men, ibland undrar jag hur en del andra samlare hinner med och får så fin puts på sina prylar...? Skall man dessutom byta lite elektronik (komponenter) invändigt så blir det mycket jobb om man inte är van.
Här är två bilder på Grundig-maskinen som är under rengöring:


Ett annat projekt som jag hoppas blir klart inom kort är en Luxor radiogrammofon (905W) från 1942-44 (ovisst). Det är en liten trevlig golvmodell med en imponerande skivväxlare - kromad kraftig och tung...
Skivväxlaren har en del mekaniska fel som lätt borde gå att åtgärda. Problemet är ju kompetensen på utföraren. Skivtallriken snurrar fint, växlingen likaså, men armens automatik krånglar lite. Men, tids nog så blir nog denna fin också. Jag har rivit ur innanmätet och rengjort samt återmonterat igen.
Nu återstår skivväxlaren samt skaffa ett trasigt förstärkarrör.
Vill gärna visa två bilder på Luxor 905W från 1942-44:


Ett annat projekt som påbörjades för flera månader är ett nostalgirum i källaren.
Detta rum skall innehålla lite trevliga sittmöbler, en snygg golvlampa, en trevlig stringhylla med radiolitteratur samt ett snyggt pelarbord. Allt från 1948-55 (trevlig möbelperiod).
Tillsammans med massor av skivor, radioapparater, radiogrammofoner och annat kuriosa skall detta bli en tillflyktsort för IT-trötta människor...
Detta projekt hoppas jag blir verklighet till sommaren, även om det är påbörjat.
En sista bild från ett av kommande nostalgirum (påbörjat):

Nu är det hög tid att lägga sig (somnade på soffan tidigare i kväll) trots att jag känner mig ganska pigg just nu... (02.10)

fredag, mars 17, 2006

Uppdaterat bilder...

Jag har lagt till några bilder till gamla inlägg idag...
Även beskurit och lättat upp en bild...
Rulla ner och titta gärna.

Musiken...och stenkakor...

Idag tänke jag babbla på om lite musik och stenkakor...

Musik. Ljuv musik. Uppfriskande och medryckande musik. Ja, musik måste man som människa bara ha. Det är en av människans största innovationer.
Musiken, mer än någonting annat, har förbrödrat världen. Det tycker iallafall jag...
Mitt intresse för musik började ganska tidigt. Det fanns ju förstås radio i vårt hem, men även äldre syskon som på något vis introducerade musik i mitt liv.
Min storebror pratade ofta om någon snubbe som hette Jimi Hendrix. Och en kvinna som hette Janis Joplin. Visserligen, två knarkande och missförstådda artister som hade allt...
Vi bodde i ett barn och ungdomstätt område. Man hade musiken och snacken om alla olika artister runt omkring sig.
Jag började tidigt köpa musiktidningar. Dom hette Tiffany, Zoom och Zip (har jag för mig).
En dag i 10-11-årsåldern skulle jag bli lika hipp som en del andra äldre musikälskare. Jag började dekorera mitt rum med idolbilder.
Normala människor nålar upp bilderna, eller kanske lite häftmassa. men jag ville göra ett varaktigt jobb med mina väggar.
Jag KLISTRADE upp mina bilder på väggen och i TAKET med Karlssons Klister (man var ju ingen åsna...)!
Mina föräldrar, med sammanlagt sex mer eller mindre påhittiga barn, blev ju lite upprörda. Men, va´fan, låt grabben njuta medans han är ung... Obegripligt för mig senare i livet...
Tyvärr, eftersom vi var ganska fattiga, så fotograferades det ganska sparsamt. Önskade jag hade lite fler bilder på min barndom.
Jag vill gärna visa en suddig bild på mitt rum 1973:



Det som hänt mig, sedan jag blivit äldre och klokare, är att jag upptäckt att det fanns en tid FÖRE 1972... Alltså, rent musikaliskt.
När jag var yngre fnös jag åt jazz folkmusik och framförallt svenska artister som Povel Ramel, Charlie Norman och Karl Gerhard...
Hmmm... Jag är knappast ensam om detta beteende. Jag önskar faktiskt att jag hade upptäckt annat än pop, rock och independencemusik (The Smiths-The Cure-Joy Division-New Order mm.mm.) tidigare i mitt liv. Visst svänger det om både Metal och Hardcore, men det finns, och fanns förr, så mycket mycket bra musik!

I mitt nya intresse som radio och grammofonsamlare har jag dessutom upptäckt hur bra gamla stenkakor låter på en bra grammofon från 50-talet med ny nål! Då med kristallpickup. Inte den gamla sortens engångsnålar.
De flesta, inklusive mig själv, har nog en ganska vag uppfattning om stenkakor och dess kvalitéer. Skivorna i sig är ju naturligtvis sköra, men min och mångas uppfattning om stenkakor härrör ju från tratt och rese/vevgrammofoner...

Grammofoner fascinerar mig väldigt mycket. Jag vill gärna visa lite bilder på min käraste grammofon just nu. En engelsk Garrard (RC6) från 1935.
Att den är i ett nästan perfekt skick (och fungerar) är ju ganska otroligt med tanke på att det är en grammofon för nätanslutning och den har automatisk skivväxlare för upp till åtta stenkakor (både 10 som 12 tums)! Den har ju faktiskt mer än 70 år på nacken...




Till ovanstående grammofon används sk. stålnålar av engångs eller flergångstyp.
Här är en liten bild på hur nålaskar kunde se ut på 1920-30-40-talet:


Min mission just nu är att fixa fler bra stenkakor med dåtidens giganter. Tillgången på stenkakor har ju varit ganska stort tidigare, men nu verkar det som om tillgången är begränsad.
Vet någon vänlig själ var man hittar bra exemplar av amerikansk jazz/blues och svenska artister som Povel, Karl Gerhard, Owe Thörnqvist, Arne Lamberth mm...?

onsdag, mars 15, 2006

Skada hindrar...

En bäckenbensskada har ställt till det för mig den senaste veckan.
Vad är värst? Att inte kunna sköta sitt anständiga jobb eller sköta sina gamla apparater?
Nja, min arbetsgivare (som är av den snällare sorten) hoppas nog på det första.
Ganska frusterande att inte kunna röra sig fritt och kunna ta i lite.
Jag har nu fått två behandlingar hos kiropraktor i Oskarshamn samt fått antiinflammatorisk medicin...
Jag längtar till att bli frisk...
Det stillasittande/liggande som föranleder en skada har en enda positiv följd; jag kan planera lite kommande bloggar samt läsa ifatt våra 1200 olika gamla tidningar som vi köpt sedan i höstas. Mest är det foto samt radiotidningar...

söndag, mars 12, 2006

1975 - en gång i tiden...

Året är 1975. Jag sitter på mitt rum och läser. Säkert Aftonbladet, för vi var ju en arbetarfamilj...
På någon sorts hemmabyggd hylla (säker på att den var lilamålad) står min första riktiga nostalgiradio. Den heter AGA och är någonting som farsan fixat. Den är ju hur cool som helst. Redan då, 1975, var radion 17 år gammal. Trots det dundrade den högt och basigt jämfört med kompisars enkla fjuttradioapparater.
Detta var en okomplicerad tid kan tyckas. En tid i min barndom när jag fortfarande trodde allt skulle bli bättre när man blev vuxen...
Blev jag då vuxen? Nja. Jag kan fortfarande känna känslan av barndomen där i mitt rum, 1975. Vi var ju ganska fattiga. Hade inga fräna kapitalvaror att skryta med. Men radion, AGA:n, var jag ensam om. Åtminstone bland proletärbarnen i kvarteret.
Man visste ju inte så mycket vad som fanns ute i den stora vida världen. Jag hade inga stora krav på livet då, 1975.
Jag älskade många radioprogram och musiken som fanns där. TV var inget för mig. Radion, där fanns den spännande musiken och de spännande människorna som hade någonting att säga mig.
10-i-topp och kvällstoppen var två program som jag ofta spelade in. Först på farsans gamla Tandbergare (rullband), sedan på en ganska enkel kassettbandspelare morsan (eller var det farmor?) gav mig.
Trots att jag bara var tolv år hade jag fått ett par platåstövlar av morsan. Platåskor var ju riktigt hett 1975. ALLA artister med självaktning hade platåskor - både ABBA som KISS...
Som sagt, en tid som jag ibland saknar trots att vi då inom familjen saknade mycket...



AGA-radion försvann ur mitt liv när jag flyttade hemifrån. Inte saknad då. Då var det datorer som gällde. Året var 1983 och militärtjänstgöringen var avklarad.
Jag har i många år tänkt på den där AGA-radion. Helt plösligt blev jag bönhörd!
På en loppis i en närkommun en kall lördag förmiddag möttes vi igen... Radion var ju inte precis den som under 70-talet givit mig så mycket glädje, utan en annan av exakt samma modell.
150 kronor (ett kap!) stod det på prislappen. Dammig och skitig, men full av potential.
Väl hemma med några timmars rengörning stod den ännu i mitt hem...
Enda som stör är två knappar som inte är hela (går att byta).

Två bilder på nya AGA:n från 1958:



Jag älskar Radiogrammofoner!

Nostalgi? Vad säger detta ord om oss människor? Att vi krampaktigt håller oss fast vid dåtiden?
För egen del har intresset för gamla radioapparater och radiogrammofoner gett mig enormt mycket. Ibland känns det som att färdas i en tidsmaskin, som att återvända till det gamla torra och ibland kultur och ekonomiskt fattiga Sverige.
Känslan av att använda en otroligt fin och vacker trämöbel/radiogrammofon från tidigt 1950-tal är verkligen en sorts aha-upplevelse. Tekniskt var ofta dessa stora radiogrammofoner underverk. Helautomatiska grammofoner med möjlighet att ladda upp till tio grammofonskivor på, UKV (FM)-band med bra mottagning utan extern antenn och så vidare...
Ibland har jag funderingar på vilka sorters människor i Sverige som hade råd att köpa dessa underverk. 1950 hade en genomsnittlig manlig fabriksarbetare i Sverige 2,95 kronor i timmen, före skatt.
Om man då betänker att många radiogrammofoner kostade 2000-4000 kronor att köpa första hälften av 1950-talet, då får man verkligen en tankeställare...
Oavsett om man hade ett hög eller lågavlönat jobb på den tiden, hade man verkligen tid och ork till att lyssna på radio och grammofonskivor?
Människor i 50-talets Sverige hade ju både sexdagarsvecka och längre arbetsdagar, och en del hade väl riktigt tungt jobb också (och var slutkörda på kvällarna).
Själv tycker jag också att radiogrammofoner står för ett stycke Svensk och europeisk industriepok av klass. Både det elektriska som träarbetena var ju förenat med mycket handpåläggning.
Vissa svenska tillverkare, som Luxor och AGA, hade träskåp i mahogny som lackades och slipades/siklades upp till tio (10) gånger! Dessa radiogrammofoner är fortfarande efter mer än 50 år otroligt snygga!
Det mesta av dessa skåp och lådor till svenska tillverkare gjordes i Småland (Totebo, Bodafors och Virserum).
Skulle det ens vara möjligt idag att för hand lägga så mycket jobb på en radio eller TV? Hmmm... Visst kan väl dagens sofistikerade hemelektronik vara snygg och påkostad, men skall man idag ha lite mer än plastigt och trist serietillverkat teknikskrot får man verkligen öppna plånboken...
Eftersom jag bara ÄLSKAR radiogrammofoner (har just nu tio stycken hemma i huset), så vill jag visa vad jag menar med snygga vältillverkade och kvalitativa hemelektronikprodukter från svunnet tid...

Lite bilder på favoriterna - Philips FX804a från 1951-53 (med FM-band upp till 108Mhz och skivväxlare för tio grammofonskivor) samt Philips BX750 (från 1955):





Fantasin på 40-50-talet var stor också när det gällde design och utförande. Vissa modeller hade barskåp inbyggda. En del modeller hade rullbandspelare och andra (Luxor och Skantic) trådbandspelare (mer om trådspelare i kommande blogg).

Här är några länkar:

http://www.egrund.de/trfreiw3.html
http://www.50er-radios.de/tr-loewe.html
http://www.grammofoon.com/Kuba/kuba_komet.htm
http://www.grammofoon.com/Imperial/imperial_hawaii.htm
http://www.grammofoon.com/Brionvega/brionvega_rr126.htm
http://www.grammofoon.com/Admiral/admiral_8d15.htm
http://www.grammofoon.com/Zenith/zenith_12h090.htm

Det finns ganska mycket att titta på bland världens samlarsidor på internet. Jag kan sitta i timmar ibland och kolla sida upp och sida ner på roliga radiogrammofoner och radioapparater...

Nej, nu är det dags att göra lite med apparaterna igen - klockan går...

fredag, mars 10, 2006

Nya kelgrisen!

Jag måste få visa bilder på min och min sambos nya kelgris; en Grundig radiogrammofon (modell 9070/s) från 1956. Innehåller radio med FM (UKV), skivväxlare för tio grammofonskivor (stenkakor som LP och singlar) samt rullbandspelare.
Denna snygga radiomöbel köpte vi på Lidingö förra helgen, och vi är så nöjda med denna. Kraftigt och fylligt ljud genom 6 högtalare och perfekt funktion och skick på allt!
Även Grundigs sk. HiFi-tillsats med den snygga högtalaren man kan placera upp till 6 meter bort fanns med. Snyggt och välbehållna tillbehör i skåpen, ja, allt är helt underbart...








Nu har jag äntligen blivit Blog...


Efter flera års fundering har jag nu kommit till skott och blivit en bloggare.
Min blogg skall framförallt genomsyras av mitt intresse för samlarprylar, mest radio/grammofon/musikprylar... (stenkakor, EP, singlar, LP-skivor).
Jag hoppas att det skall bli som jag tänkt mig - att jag inte tröttnar som många andra bloggare efter två veckor...